lördagen den 23 augusti 2014 kl 21:21

Tidigare idag besökte jag och många ur min lilla släkt min kusin och hennes pojkvän. Mysigt. Jag hade det bra. Nu, några timmar senare känner jag mig ledsen. Trött på att leva. Jag överanalyserar allt i mitt liv och hur mycket kärlek jag än har runt om mig så känner jag inte av det. Helst vill jag sätta mig i ett mörkt rum helt ensam och inte störas av något alls. Livsglädje, vad fan är det. PS. Om några timmar är jag glad igen och har livsglädje.

- Ca ett år sedan skrev jag detta. Blir faktiskt lite arg på mig själv när jag inser hur mycket jag har censurerat alla mina inlägg genom alla år jag haft denna blogg. När jag blickar tillbaka har jag inte en aning om vad jag egentligen kände eller vad just detta inlägg handlade om.  Misstänker att det hade varit bra att fört en dagbok, speciellt i tonåren. Jag hade gärna velat gå tillbaka i tiden och läsa vad jag egentligen kände istället för att försöka pussla ihop och lösa mina egna gåtor här i bloggen. Fast ärligt talat så är jag livrädd att någon skulle ha "råkat" läsa den där dagboken som inte existerar ens.