Tjugotredje mars tjugohundraarton
Kategori: Vardag
Det är som att vara instängd i en tvättmaskin och inte veta när den kommer sluta att centrifugera. Runt, runt, fort som attan och huvudet bara slås omkring.
Jag kan inte. Jag är inget värd. Jag är inget mer än två fötter på denna jord. Stampandes omkring varje dag, fundersam över när nästa bottennapp fiskas upp. Kan jag vara glad från insidan idag liksom.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv att livet är på detta viset. För mig. Mitt liv i nutid. Framtiden är min att embracea. Vad jag har valt hittills kan ha gett mig käppar i hjulen men jag ska, likaväl som så många fler människor ta mig fram. Dit jag vill, en dag. När jag har ett hum. Tills dess, kom ihåg ; att ingen annan än jag och bara jag kan utforma min framtid. Dåtiden är historia jag skapat fram tills idag.
sayonara
