Önskar att livet såg annorlunda ut. Önskar att jag kunde säga någonting klyschigt som living the dream. Om tio år när jag reflekterar tillbaka på min tonårstid hoppas jag att jag ser allt från en bättre synvinkel. För tillfället känns allting hopplöst. Detta inlägg leder ingen vart känner jag utan det gör mig bara deppig. Glider in på dåliga tankar.
Imorgon ska je fara te stan. Med buss. Kan bli skojsigt!
Jag och mollsan tog en kvällsprommis. Varav hon stannade flera gånger och la sig ned för att bita bort snöklumpar från hennes tassar. Sista biten hade vi dragkamp, jag förlorade och fick dra molly sista 30 metrarna hem. Tummen upp för det!
